Riesling med Breuer
Ett besök på Eriks vinbar 9/4, där Georg Breuers Riesling av 2006 presenterades. Theresa Breuer, dotter och ny företagsledare, cirkulerade bland gästerna, ett trevligt drag. Tyvärr hasade jag trött och sjuk hem innan vårt sällskap fick nöjet att träffa henne. (Magnus och Anders dröjde kvar; Johan gick med mig.) Här är iallafall våra samlade utsagor, i behändigt korthuggen stolpform. (Nettare e Gioia besökte också.)
2006 Berg Roseneck Georg Breuer. Dill, nykokt potatis, en smula diskreta fat; grapefruktbitterhet och stenfrukt i smaken.
2006 Nonnenberg Georg Breuer. Vanilj, fat, råa champinjoner, aningen tunn i doften ("sämre än förra årets", tyckte Magnus). Det mumlades en smula besviket runt bordet. Detta var det enda vinet från Rauenthal, de andra från Rüdesheim. Kan det ha varit skilda väderförhållanden? Kanske.
2006 Berg Schlossberg Georg Breuer. Rök, mineral, honung och nektar, sötlakrits, blommig, "påminner om Krug" utbrast Magnus med ett snett leende. Klart mest koncentrerad av de vi provade, och sammantaget hands-down vinnaren av de tre. Jag kom dock på mig själv med att finna dessa skira rieslingar en smula tunna. Galadrieldricka, inget man dricker öster om Anduin. Jag har blivit någon slags krum Parkermonstrositet.
Fram till bordet kom också 2005 Gewurztraminer Herrenweg de Turckheim, Domaine Zind-Humbrecht, ett vin från en intressant producent. Men efter Anders' sluga doftförslag 'bisarrt parfymerad tvål' hade det ingen chans. Rosor, te, parfymerad; till smaken en aning rökt te, kryddighet, nästan söt. Ovedersägligen ett feminint badrum, skumbad, kanske tända ljus? Sveptes snabbt av ägaren.
De som dröjde för att äta gigantiska kotletter valde dessutom några röda. 2003 Volnay 1er Cru Ronceret, Domaine Nicolas Rossignol: trevliga fat, saknar syra, "bäst av vinerna till kotlett/potatis/risotto". En smula förvånande att en bourgogne tog hem spelet till sådan spis. 2006 Willamette Valley Pinot Noir, Antia Terra: jag sniffade kort på denna, en parkeristisk brutal tyngd av körsbär, nästan likör. På väg till SB, tydligen. Jag tror jag ska köpa ett par buteljer om tillfälle ges. 2004 Bolgheri Rosso Le Macchiole: plommon, körsbär, mjuk pepparkaka, "mycket italiensk". 2004 Chateau Monbousquet: buljong, rök, mjuk merlot, stall.
Slutligen: en eloge till Eriks Vinbars trevliga och kunniga personal.
5 kommentarer:
Ja, Nonnenberg var en besvikelse, men Schlossberg kan jag personligen inte kalla tunn (då hade en jämförelse med Krug varit helt malplacerad). Jag tyckte Schlossberg var en komplex, kraftfull och vital riesling av högsta kvalitet, men det är nog också den enda av dessa vita viner jag skulle rusa ut för att köpa. Jag vet inte vad det tagit åt gewurztraminern, det var verkligen en tvålkopp. Och jag som inte ens åt hästhuvud till? :-)
Volnay var bäst till den perfekt grillade kotletten, men de två andra rödvinerna gick inte av för hackor de heller. Le Macchiole var en pigg italienare, publikt drickbar, något att bjuda icke-vin-geek-grannarna på. Monbousquet var en saftig, ung Merlot-bordeaux, med storheten framför sig.
Det där är väl en klockren beskrivning av hur Gewurztraminer brukar vara? ;-)
Jag brukar ha svårt att komma runt associationerna till tvål eller sliskigt schampo. Överskattad druva i min bok. Får jobba på det, men det görs ju som bekant riesling så det räcker i Alsace...
Jag provsniffade Monbousquet, det var verkligen en trevlig bordeaux-doft. Jag var på vippen att beställa in ett provningsglas bara för att sniffa på.
Kul att Nettare e Gioia hittade samma svampdoft som vi i Nonnenberg.
Frankofilen beat me to it - gewurz smakar alltför ofta schampo, blomvatten eller new age-ljus, om den inte är kyld till sorbetpunkten. Och innan jag blir påhoppad; självklart finns det undantag. Ju sötare sammanhang, desto naturligare känns ofta parfymen för mig. Alltså hellre senskördat till ost än torrt som apéritif.
Ja, den där svampen i Nonnenberg var osnygg. Borde egentligen provas om (gärna före den 2 maj, då...) för att se om det inte egentligen var en liten defekt källardoft. Särskilt när nollfemman var så himmelsk.
Schlossbergen var onekligen väldigt god men jag undrar om inte Rosenecken passar bättre till mat.
Skicka en kommentar